Fixerad
Hej. Jag heter Teresa och jag har vart bloggoholist i snart en vecka. Min familj består av min mamma min pappa och min syster. Jag gillar att blogga, mina kompisar och djur. Mina bloggproblem startade vid en uppståndelse då Malin, min kompis, startade en blogg för vårt lilla gäng - Dafajv. Vi tyckte att det var en kul idé och alla började våldsamt blogga i en takt som ingen tidigare gjort på denna jord. Hela gruppen blev fixerade i bloggandet och snart fanns varken tid eller lust för skola eller famlij. Men vi, eller iallafall jag,. bestämde mig för att göra något åt detta. Så jag kom hit, till Anonyma Bloggoholister's Anonyma möte. Ja, hej. Det var min presentation.
MItt liv i ett litet perspektiv, kanske? Haha, nejdå! Vi bloggar kanske lite ofta med ingenläser ju det ändå :S Ibland känns det väldigt löjligt att blogga, när nada personer läser det. FAst det kan ju vara viktiga saker också. Som man skriver till hela Dafajv. Jau. Idag har det vart en tråkig dag, MEN! Vet ni! JAg har ÄNTLIGEN börjat på steg 15 i matten och jag är så stolt. JA, okej, steget skulle ha redovisats v 38, menmen. Aså det vart lite tajt med så få veckor för ett projektsteg. Men nu hade jag tänkt ta ett bad och smörja in ansiktet i rosenolja. Eller så blird et en duch och shamponering. Eller så skiter jag i både och och duschar imorn. Eller så tvättar jag fötterna med en tvätlapp och sätter lite rosenolja på dom, så att dom luktar gott. Eller så tar jag ett fotbadd med fotsalt och kör hela pedikyrsskiten! Kanske den sista.. JAg har behövt klippa mina tånaglar ett tag faktiskt. Asså jag upptäckte i Gamleby att jag liksom inte kunde knipa med tårna utanatt en tånegel gick av så jag ba: Shit.JAg har ingen nagelsax med mig. Sen har det bara inte blivit här hemma. Nu känner jag mig som Anna som typ hade värsta klon på sin lilltånagel när dom skulle till indien. Då tyckte vi att det var skitballt när hon hade flipflops och allt och man såg den asmycket och så trodde vi att alla indier skulle typ gå fram till henne och bara: WOW! Du borde vara med i guinnes rekordbok och sen kanskedu kan får ett pris för längasta lilltånagels i historieN! JAg kan vara din maneger, snäll?? Eller jag kan iallafall få klappa denl lite, bara nudda lite vid den. Bara lagom mycket så att jag kan skryta för mina kollegor. Snälla? OChsen skullle hon tjäna miljoner på det och så skulle ho ndela med sig. Men nehe. Indierna var inte så intresserade av annas tånagel. Ärligt talat så brydde dom sig inte alls. Fast iaf, avd har man för liv när man vill bli maneger till en turists lilltånagel?
MItt liv i ett litet perspektiv, kanske? Haha, nejdå! Vi bloggar kanske lite ofta med ingenläser ju det ändå :S Ibland känns det väldigt löjligt att blogga, när nada personer läser det. FAst det kan ju vara viktiga saker också. Som man skriver till hela Dafajv. Jau. Idag har det vart en tråkig dag, MEN! Vet ni! JAg har ÄNTLIGEN börjat på steg 15 i matten och jag är så stolt. JA, okej, steget skulle ha redovisats v 38, menmen. Aså det vart lite tajt med så få veckor för ett projektsteg. Men nu hade jag tänkt ta ett bad och smörja in ansiktet i rosenolja. Eller så blird et en duch och shamponering. Eller så skiter jag i både och och duschar imorn. Eller så tvättar jag fötterna med en tvätlapp och sätter lite rosenolja på dom, så att dom luktar gott. Eller så tar jag ett fotbadd med fotsalt och kör hela pedikyrsskiten! Kanske den sista.. JAg har behövt klippa mina tånaglar ett tag faktiskt. Asså jag upptäckte i Gamleby att jag liksom inte kunde knipa med tårna utanatt en tånegel gick av så jag ba: Shit.JAg har ingen nagelsax med mig. Sen har det bara inte blivit här hemma. Nu känner jag mig som Anna som typ hade värsta klon på sin lilltånagel när dom skulle till indien. Då tyckte vi att det var skitballt när hon hade flipflops och allt och man såg den asmycket och så trodde vi att alla indier skulle typ gå fram till henne och bara: WOW! Du borde vara med i guinnes rekordbok och sen kanskedu kan får ett pris för längasta lilltånagels i historieN! JAg kan vara din maneger, snäll?? Eller jag kan iallafall få klappa denl lite, bara nudda lite vid den. Bara lagom mycket så att jag kan skryta för mina kollegor. Snälla? OChsen skullle hon tjäna miljoner på det och så skulle ho ndela med sig. Men nehe. Indierna var inte så intresserade av annas tånagel. Ärligt talat så brydde dom sig inte alls. Fast iaf, avd har man för liv när man vill bli maneger till en turists lilltånagel?
Kommentarer
Postat av: Anna den bästa of course
Sant att ingen brydde sig när jag var i Indien. Men jag har lagt det bakom mig nu, bl.a. med hjälp av terapi och yoga. Nu kör jag istället på att väcket uppseende på la Gomera, samt när vi ska simma med skolan.
Ville med detta bara informera att jag inte grämer mig över gamla dagar utan blickar framåt, min lilltå och jag.
Trackback
