En lång historia om fjortisar, för den som orkar läsa

När vi satt på tunnelbanan så kom det in en skola (?) som var värsta ghettoskolan (säger inte att vår skola inte är förortskola, men aa..) och typ jättemånga var fjortisar (eller i alla fall wannabes). Så när de gick förbi så kommenterade jag bara jättetyst till Emma och Malin "Och här kommer fjortisgänget.. På något jävligt konstigt sätt så hörde fjortisarna det och blev jätteupprörda så de gick fram och tillbaka bredvid oss och sa typ "och här kommer fjortisarna!". Vi bara garvade förstås. Sen steg vi av vid hötorget, där de också skulle av förstås, och istället för att bara komma fram till oss och fråga varför vi sa det (för det borde de ha gjort om de verkligen tyckte att det var sådär jävla stötande, det jag sa) så ser de till att gå bakom oss hela tiden och säga typ "det var några äckeltjejer på tunnelbanan som..." jättehögt så att vi skulle höra. Vi bara fortsatte skratta, för de kunde verkligen inte släppa det. Liksom, har de aldrig fått höra förrut att de är fjortisar? Sen var det i alla fall en av tjejerna som ville se hur vi såg ut. Så hon hoppade (/galloperade) fram som en häst och tittade på oss och sen hoppade tillbaka. Haha. M och jag vände oss om och typ "diskret -.-". Sen hoppade de fram och sa "Cheep monday. Billigt förstås" eller något liknande, eftersom att jag och Emma hade Cheep Monday. Så sa vi att det i alla fall var bättre än att ha en hoppborg till jacka (för hon hade en megagiganitsk "fjällräven"). Och vad klämmer hon ur sig om inte det gamla hederliga fjortis-"ursäkta!?". Ni har tänkt på varför de alltid säger så va? Dom måste skaffa lite mer tid till att tänka ut vad de ska säga i sitt försvar.  Och sen sa hon något i stil med "bara för att du inte har råd med den!". Och förstås så var det ju en fejk-fjällräven. *Garv*. I alla så slank det ur några fler kommentarer men vi tycket att de var assroliga för att de verkligen hade hakat upp sig på det. Let go liksom. Malin frågade vad de skulle göra. Om de skulel slå ner oss kanske? "Kanske!" fick hon till svar. Haha. Jomen visst liksom.  Och sen skulle de stanna med sin klass utanför biografen så då slapp vi dem. Vi gicl in på SALT och när vi ska ut, vilka står där då liksom? Shit. De kunde verkligen inte släppa det. Det var lite småkul tyckte jag. De var ju så himla töntiga.

Kommentarer

Skriv (inget dumt!) här:

Stå för din kommentar:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Din egen blogg:

Det du vill säga (it better be something good):

Trackback
RSS 2.0